marievet

för någon dag sen , sa anders att han hatade att bo härute. han ville flytta någonstans nämare stan som typ "sjöhagen" . men han ville inte förstöra mammas och pappas "dröm". hahahah ibland är han så klok och gullig. han hatar att bo härute.
visst är det jättejobbigt att vara här, men jag skulle nog sakna att inte ha vårat hus här. jag tycker om att vi bor lite udda.
men varje dag tänker jag på att jag vill flytta hemifrån. när jag tar studenten vill jag flytta från sverige. det har jag nog alltid velat. jag vet inte vart än. jag vill plugga något, eller? mode? kanske.
det händer att jag och karolina fantiserar om vad vi ska göra, vart vi ska bo och hur vi ska inreda våran lägenhet. vi skulle vara varandras ultimata roommates, hahha. jag är rädd för att hon skulle få panikanfall, för jag kan bo med grejer på golvet i veckor utan att orka göra något åt röran. hon är den mest ordningssamma jag vet.
ett och ett halvt år kvar till studenten.

jag kom att tänka på att när jag var i precis anders ålder, precis den här tiden på året, innan man skulle välja inför det preliminära gymnasievalet. så var jag helt helt desperat att flytta hemifrån. jag var totalt inställd på att flytta till södertälje och gå på ett internatgymnasie med modelinje, såklart. det var perfekt, långt hemifrån och annorlunda men utbildningen var inte lika bra som här. då kändes det bara dumt. värför betala flera tusen i månaden för att få en dåligare utbildning?? jag kom på det två dagar innan man skulle välja. ganska ironiskt.
jag var tvungen att veta att mamma och pappa skulle släppa iväg mig, att jag skulle klara mig själv och att dom skulle göra dom uppoffringarna för att få iväg mig. det kändes endå som jag hade klarat något.

udda är bra